Nu har jag varit och kollat på lägenheten i Eriksberg. Det började med att jag tagit helt fel nummer till adressen. Kom till ett servicehus! Lite väl ung ännu för att flytta dit. Ringde tjejen som skulle visa lägenheten och hon berättade att jag fått fel nr så hon gav mig rätt och då hittade jag på en gång. Entrén var en sån där vanlig trapphusentré med smala trappor upp till tredje våningen. Långa korridorer med unken doft... Jag knackar på och en trött mamma öpnnar dörren och en doft av matos och instäng luft anfaller min näsa. Hon har 4 ungar och en femte på g. Golven är av plast, saker är trasiga och en stor spricka syns i taket. Stöket avskräckte ännu mera. Jag har förståelse för att en fyrabarnsmamma inte håller ett hem skinande rent, men jag är mer sugen på en fräsch lägenhet med parkett, hela skåp, osprucket tak, dörrar och tapeter utan kritstreck på så jag tackade nej... "Den som väntar på nått gott!"